Paus
Atle såg hur sliten jag var och hämtade Mellie och lämnade henne hos Fammo. Det är inte det att hon är sur och arg, ivarje fall inte så länge hon har min 100 procentiga uppmärksamhet, men så fort jag försöker lägga henne ifrån mig för att göra minsta lilla så byts det ragglande leendet ut mot arga skrik. Inte gråt men protester för att hon är ensam. Du blir ganska trött då! Hon är nöjd när hon får sitta i selen eller när vi går med vagnen...innan klockan tio i förmiddags hade jag redan gått två promenader...
Till sist då butikerna öppnade gick vi till babyshop och barnens hus.., köpte två nya pyjamasar med fot i strl 80, en snuskigt söt sparkdräkt från joha, en drickmugg och en sådan där "suga på påse" som man kan sätta diverse frukt i så håller bebisen själv i den och smaskar på. Den tyckte hon om:-)
Så kom A och hämtade henne och jag fick vila, äta och städa lite. 18.00 hämtade jag henne igen, gröt och så läggning. Fick medhåll av farmor att hon kräver mycket av en just nu. Tänderna är inte min favorit period, eller jo, om någon hade städat och lagat mat åt mig hade det gått bra..
Som sagt, ge henne 100 procent så skrattar hon, men 99? Då blir hon arger. Lillsmulan:-)
Nu sover hon och jag ska lägga mig i soffan och...virka? Sova? Äta?
