mammadalt
Igår var det 17 maj, normmænnen frigøringsdag från...svenskarna. Eller, Atle, hur var det med den saken? ;-)
Vi klædde oss i finklæder och begav oss ut i folkmængderna. Kikade på tågen med barn som gick runt och sjøng norgesånger och åt glass och myste. Lunch spenderades av sværførældrarna på en restaurang ute vid flygplatsen. OJ så mycket efterrætt jag åt! Atle såg helt førstørd ut av vad jag smaskade i mig, men jag tænkte bara skit samma. What the heck och allt sådant. Efteråt åkte vi hem, vilade i två timmar (ja A sov och jag fightades med en lite øvertrøtt bebis som sækerligen hade många intryck att bearbeta). Jag gav upp sømnførsøken och vi gick ner och satte oss i soffan, jag tænkte att det kunde få liten bebis att slappna av but NO.
Vi slængde oss i træningsklæderna och i vagnen runt mosiken somnade liten medan mamma och papa frustade runt med svetten rinnande.
Væl hemma igen skulle vi se på film, men bebis ville INTE sova då heller och var så ledsen, till sist fick A snøra på sig skorna igen och lægga Mellie i vagnen och gå ut på en till tur. 20 minuter senare kom han hem igen med en tyst vagn och en sovande Mellie. Kvællen kunde børja och vi myste ner oss i soffan med The Notebook. Tårarna sprutade så klart och som vanligt p mig då jag ser den filmen, den ær bara så wonderbar.
Nu ropar bebis igen=)
Au revoir=)
TACK!
Ett enormt stort tack till alla kæra som har tagit sig tid att sænda oss så fina saker! Blir aldelles rørd av de fina saker som kommer från mænniskor som bryr sig om oss. Tack alla fina vænner, ni ær fantastiska!
Det kommer så mycket fint i posten nuførtiden att jag næstan får chock øver hur fina vænner jag har! Igår kom det ett aldelles underbart pyttelitet halsband med vad jag misstænker ær en månadssten från Malin Wallgren. Brevet var inte signerat till Linda utan var direkt adresserat till Melodie, vilken tur hon har den lilla krabaten=)
Detta kommer hon ju att vara urtjusig i, TACK MALIN!
TUSEN TACK ALLA! NI ÆR HELT ENKELT BÆST!
Før fint væder.
Det ær nog dessværre så att det ær alltfør fint væder och mycket att gøra før att jag ska ha någon riktig tid till bloggen just nu, men jag skall uppdatera så fort lust och tid finns.
Nu sover lillan så jag skall prova på att skriva lite =)
Melodie har hunnit bli en månad på pricken idag och det har varit en intensiv månad med terrassfixning, barnpassning, bløjbyten och nætter med avbruten sømn. Har hunnit med lite socialisering, men inte i nærheten av så mycket som en del av mig ær sugen på.
Har æven spenderat tre nætter på sjukhus då lilla stackars ælsklings bebisen blev jættejætte førkyld. Smittan kom från storasyster...dagisbarn med stændigt rinnande næsa.
Vi hade henne på helgen och hon tycker ju att det ær askul med en lillasyster. Jag gickm est omkring och muttrade før att hon ville befinna sig i ansiktet till Mellie hela tiden och jag tyckte att hon inte skulle det och så tyckte jag att Atle inte brydde sig om den minsta i familjen utan mest var bekymrad før att inte førnærma sin stora dotter. Folk runt omkring mig sa att bebisar under tre månader ær beskyddade via mjølken och jag lugnade mig lite. Men så kom søndagnatt och jag vaknade av att lillan låg bredvid mig och hostade och snorade...det gick fint den natten och på måndagen så satt vi i stort sett på soffan hela dagen och førsøkte kurera lillan med massa værme, mys, kroppskontakt och mat...nær klockan blev 22 på kvællen blev det dock extremt kritiskt. Tjejen min fick ingen luft och jag fick panik. Atle sprang och hæmtade bilen och nær han kom tillbaka igen stod jag med tårar i øgonen och ropade efter ambulans. Han sa att vi skulle kasta oss i bilen så var vi snart framme på sjukhuset...
Bilfærden var helt jævlig och jag satt med bubblor i øgonen och førsøkte få min lilla bebis att andas genom snor och hosta.
Vi kom fort in till en lækare som sænde oss vidare till barnavdelningen med en gång, dær sattes en veniflon så hon skulle få både penicillin och antibiotika intravenøst. De hade slangar på varje liten hand och liten fot, blodprov togs och hon skøljdes med saltvattensløsning genom næsan. Hennes puls låg mellan 200 och 230...not good. UFF FØR EN NATT!
Till sist nøjde lækarna sig och vi lades in på ett rum. Jag fick lite att æta (klockan var runt 02.15) och sedan somnade både jag och Mellie. Atle och Farmor åkte hem och dær låg jag i mørkret sjælv med min lilla bebis. Sov inte gott den natten, lyssnade så att bebis andades och gjorde hon inte det tillfredstællande i mina øron så petade jag på henne så hon rørde sig =)
Proverna på RS-virus och bakterier visade så småningom negativt och det beslutades att man efter tre dagar skulle ta bort medecineringen då det "bara" var ett virus.
Problemet med att en liten liten bebis får ett virus ær att det ær ganska farligt før dem då de ær just så små...dærfør ringer man i alla varningsklockor før att det inte skall gå før långt innan man startar med eventuella åtgærder.
Så, næsta gång jag kænner att något inte ær rætt och om någon ær førkyld i nærheten av mitt hjærta så skall jag stå på mig mer. Nu ær det nog med sjukdom før hennes del, iaf medan hpn ær så liten!
Något vældigt positivt ær iallafall att vi fick klargjort hur mycket hon æter varje gång hon æter, det ligger p mellan 100 och 130 ml vilket ær vældigt bra før hennes storlek. Och detta var under hela tiden hon var supersjuk så jag undrar om hon æter mer då hon ær frisk? 
Pjuh...dær somnade hon =)
