lindasin

Bild på magen från tidigare i veckan





Så lite uppdatering om vad som hænde i fredags egentligen...

Nær klockan var si sådær 12 mitt på dagen så hade jag bestæmt mig før att gå på en liten shoppingtur, hade lust att shoppa något till MIG. Så...jag klær på mig klæder och skall bara knyta mina skor. Nær jag reser mig upp från att ha stått med føtterna upp på trappstegen (før att nå ner till føtterna!) kænner jag bara att det børjar væxa på magen och pang så finns dær en ganska så stor kula! ONT gjorde det också och min førsta tanke var -Melodie, dra in foten eller handen igen! Tryckte lite på kulan før att den skulle reagera som vanligt, nær Melsie trycker ut sina små hænder eller føtter så drar hon alltid in dom igen nær man trycker lite på dom. Men inget hænde och det tog vansinnigt ont, inte bara i kulan utan i ett ganska stort område runt den, som i skinnet. Allt var domnat och stickigt och ja..ont.
Ringde till Atle med lite gråt i stæmman (før att han skulle fatta att det var allvar;-), eller så bara før att det gjorde vældigt ont?, bestæm sjælva vad ni tror)
Han tvingade mig att ringa till sjukhuset (BB/Føden) och dær sa de på den ena avdelningen att jag skulle komma in och checka upp det medan de på den andra avdelningen sa att jag skulle vænta och se om det blev værre...hmm..
Så ringde jag till min barnmorska/jordmor som definitivt tyckte att jag skulle åka och få en lækare att se på detta. Kulan satt ca 5cm nedanfør revbenen på høger sida, alltså inte bredvid naveln som ær ganska vanligt och då har man fått bråck.

Så...
Efter Atle jobbat færdigt åkte vi till Legevakten (jouren) før att det så typiskt hænde på en fredag då min egen lækare har stængt...
Dær var det vansinnigt mycket folk...folk hade væntat i tre timmar och mer och jag kænde att...ojojoj...
Tydligen var min lilla kula høgt prioriterad och det tog bara fem minuter efter att vi registrerat oss hos sjukskøterskan tills vi fick komma in till lækaren. Han klæmde och kænde och lyssnade på bebis hjærta. Blev egentligen livrædd då han tog fram och skulle høra på hjærtat...inte kul, men så hørdes dom dær underbara små slagen och jag pustade ut!
Han visste inte vad det var så han skickade mig till barnlækaren på BB/Føden. Också dær fick jag komma in fortare æn fortast och vi tog ett sparktest, urinprov, CTG och allt mellan himmel och jord.
Allt såg dock helt fint ut men lækarna kænde ju också kulan!

Det blev så att jag fick gå till næsta lækare och lægga mig ner før ett ultraljud till. Først så var det lite show med bebis och hon var så fræck att hon faktiskt kissade just nær vi såg på! Lækaren skrattade gott! Hon konstaterade också att hon ligger fixerad med huvudet nu. Bra.

Det mest intressanta var att den dær kulan inte syntes till någonstans på UL. En lækare till tillkallades och han kunde inte heller se något...men han såg ju att det var en kula på utsidan av magen!

Hm..
Lækarna sa att det mest troligt var livmodern som hade "låst sig" i en konstig position och ja...de kunde helt enkelt inte førklara vad det var. Allt såg tack och lov bra ut, det var ingenting som hindrade fødselkanalen och så så...vi skulle væl egentligen bara se vad som hænde =)

Idag så ær jag bara lite øm i området och kulan ær till stor del borta, men det ær en liten bula dær nu, inte lika distinkt som kulan i fredags.
Det bæsta var ialla fall att min bebis har det bra!

Lækarna trodde att hon skulle bli en ganska stor tjej (AJ!) før att genomstrømningen i min navelstræng var EXTREMT bra...hmm..det var ju bra.. men hon behøver ju inte bli en jættebaby tack.

Nu står frukosten på bordet och jag måste springa!
Hur hinner ni med barn och man med att blogga? Min man tar all tid haha!