Lækaren idag.

Idag har jag och Melsan varit hos läkaren tillsammans med pappa. Det var mysigt mysigt att høra hennes hjärta slå och skønt att høra att allt är så bra så, både med mig och med bebis-stjärten. Hon føljer kurvan utmärkt och är litelite "under normalen" -då kanske hon inte blir en jättebaby att klämma ut, pjuh!
Huvudet ligger helt rätt nu men har inte fäst sig ännu så det blir nog tyvärr så att vi får lov att gå till den tjuriga BM/jordmoren nästa vecka, såvida inte vattnet går dvs (men det är ju så liten procent på det så). Nåja, hon frodas och gottar sig i magen i alla fall!

Beställde en ny tid hos läkaren den 11/4, måndagen efter lørdagen då hon "skall komma", så får vi bara se om vi ska till läkaren igen eller vad som händer.

I går var vi ute och promenerade, Atle, jag + magen (Den är en så stor del av mig så den førtjänar en helt egen presentation och bonusbarn. Det var ganska genialt, vi skulle gå upp till toppen på ett fjäll som ligger precis här bredvid oss. Vi skulle naturligtvis ta "den lätta vägen", dvs den vägen som man kan køra bil upp nästan hela vägen till toppen och inte den vägen som vi tog i høstas klättrandes efter bergväggarna, flåsandes, svettandes.
Den førsta biten gick fint, den tog ca 30 minuter att gå, men sen kom vi fram till en riktig stigning och før førsta gången i mitt liv har jag gett upp någonting! Det blev så tungt i ryggen før man lutar sig ju framåt när man går uppåt i stor stigning så till sist høll den på att knäckas. Jag gav upp och sa till Atle att detta nog inte går. Han såg inte SÅ ledsen ut då haha! Han gick "motvilligt" med på att gå ner igen.
Men nu till det geniala. Vi sa åt Thea att springa uppfør backarna och "se om hon hittade vägen så vi visste vart vi skulle gå", sagt och gjort, hon gallopperade iväg uppfør och nerfør igen før att säga att hon hittat vägen och så upp igen før att reka på nytt. Så pågick turen och ni kan ju gissa vem som var MEST sliten i bilen, hehe, yes! Vi vann øver energien i barnkroppen!

En annan sak som helgen har bjudit på är Nej. Just det ordet har jag ALDRIG hørt SÅ många gånger på så kort tid førut. Nej i alla dess former, långdragna, skrikande, høgljudda och med decibell som kunnat krossa glas. Vad hände med den snälla ungen? I helgen har hon visat sig från ett 6-års trots perspektiv och det är inte bara bara att leka med det!
Jag tycker synd om Atle som ju bara vill tillbringa tid med sin dotter och vara den "snälla pappan" i och med att de träffas så sällan, men med denna trots period är det helt omøjligt. Man kan ju inte bara ge med sig før att vara snäll, då mister hon helt respekten før både mig och han en vacker dag... Men, skall säga det att mellan Nejen så har hon varit en snäll tjej! Men nejen har varit så førbluffande många fler än vad vi är vana med før en helg...hmm...

Vi lämnade Thea hos mamman klockan 18.00 igår, klockan 19.45 gick vi och la oss. SÅ trøtt har jag aldrig varit førut! Frisk fjälluft och aktivitet gør en ganska sømnig. =)

Nu har jag precis kommit hem från läkaren men var tvungen (Melsie som ville ha!) att åka och køpa citronkaka och apelsinchoklad, ska bara slänga mig på soffan och se någon film eller någonting nu. Vädret inbjuder inte till mycket utomhusaktivitet idag då det regnar och ja...jag vill helt enkelt bara ta det lugnt...
En unge i minuten ikväll, jippie!

Ha det!

Kommentarer
Postat av: Malla

Känner igen det där. D's unge är superfin och snäll men en helg när han var här var det bara förskräckligt. Skrattade gott när du beskrev hur många olika sätt det går att säga nej på, så sant. My god för trotsålder!

2011-03-21 @ 18:20:01
Postat av: Linda

Det är väldigt intressant att saker och ting kan slå om på SEKUNDEN. Jaja, det är väl bara att hänga med och inte ge upp før att få "husfrid"... =)

2011-03-21 @ 20:28:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0