Midnight in Paris
Jag kan inte säga annat än
-den här filmen måste ses!
Har sett den nu ikväll och jag tror att ni som känner mig extra bra (eller som läst min blogg länge då jag har en känsla av att ha skrivit om min dröm) kommer le lite då ni ser den. Camilla tex borde förstå på en gång:-)
Jag har alltid sagt att jag vill leva på 20-talet med pannband, paljettkjol och cigarettförlängare på rökiga barer dansandes charleston till storbandsjazz eller lyssnandes på pianosång med ett martiniglas i handen.
Just detta sker huvudpersonen i den här filmen. Owen Wilson spelar en roll i vilken han inte helt liknar sina vanliga karaktärer men som så klart bär drag av den flummiga och trevande person som vi har för vana att se.
Plötsligt rör han sig i samma rum och konstellationer som Hemingway, Picasso, fitzgerald, dali' och fler ikoner från samma tidsperiod, hans största dröm är verklighet. Han tar del av deras liv, tankar och drömmar och inser till sin förvåning att människan inte var lyckligare då utan tankegången var ganska så lik vår tids tankar.
Den träffade mig mitt i blinken och jag anser det vara en film av djup filosofi förklädd i komik och ironi. En toppenfilm helt enkelt!
Ni.Måste.Se.
Natti från snarkande huset i Stavanger! (kan ni se taket som flaxar av snarkerierna?)
