En vansinnigt bra vecka! Paris cest la vie!

Anser mig själv vara en av de få lyckligt lottade personerna här i livet! Jag har en fantastisk man, ett underbart hus som vi övertar på måndag, ett roligt och utvecklande jobb med många möjligheter, många underbara vänner (om än alltför långt borta) och ett rikt liv fyllt med upplevelser!

Förra torsdagen så packade jag min väska igen, det var dags för en storstads weekend på okänd plats! Vi har genom jobbet vunnit en tävling som pågår varje år och priset är en resa.
Fredag morgon kysser jag min kära hej då på Sola flygplats och styr nosen och bagaget in mot kollegorna som, lika förväntansfulla som jag väntar på besked om vart i världen vi ska.
Big boss anländer och checkar in oss, utan att än sagt ett ord. På Bagagetaggarna ser jag ORY med stora bokstäver och jublar ut PARIS! Vi ska till PARIS! Herregud så glädjen spred sig och stolta ställde vi oss i säkerhetskön. Jag var än en gång på väg ut i världen =)

Framme i Paris checkarf vi in på ett flott hotell mitt i stan, och beger oss direkt ut på en lunch i Pompadou centret. Här bjuds det på gourmet mat som är både god, spännande och lite små äcklig (syftar på sniglarna här!). Mat som jag aldrig ätit förr, aldrig haft råd att ens tänka på i stort sett. Champagnen serverades kall och god och klockan hade knappt slagit 13.00!
Halvlulliga och med bubblor i huvudet tog vi en snabb liten shoppingtur på väg tillbaka mot hotellet för en liten uppfräschning inför middagen, som vi alla egentligen var alltför mätta för att känna att vi egentligen var sugna på.

Det blev ingen shopping för mig på fredagen förutom en tandborste som jag glömt hemma.

Innan vi kom tillbaka på hotellet hann jag med att låsa mig inne på en Starbucks toalett där jag lyckades engagera hela kön utanför i att rycka och slita i dörren innan jag, pinsamt nog, fann en knapp på vid sidan av låset på inidan som låste upp dörren och det bara var att gå ut. Haha, jaja, jag kan ju inte franska så vad tusan =)

Nästa stopp var middagen. Den åts på en otroligt lyxig restaurang där man satt runt en bardisk, typ, och fick smårätter ala tapas men helt andra ingredienser, det var krabba, kött, fisk ja allt du kan tänka dig mellan himmel och jord! När vi har ätit upp kommer en av Norges mest kända kockar in genom dörren och kommer fram och hälsar på oss, Hellström heter han i efternamn, men jag som är svensk och invandrare i Norge kommer inte ri ktigt ihåg förnamnet =D

När vi sitter och myser efter maten med en riktigt chokladig och god dessert och ännu mera skumpa (ni kan komma ihåg att det på alla små stopp på cafeer och liknande serverades antingen skumpa eller vin, sällsynt med kaffe, och att det såklart alltid var vin och champagne till maten, även om jag glömmer att skriva det) så kommer plötsligt kommisarien från Da Vinci koden in (jean renault) och skall äta där han med...olala.

Vi ångar vidare genom Paris i skymning, klockan är ca 22 när vi slår oss ned på ett cafe på St Germaine och fyller på våra törstande kroppar med ännu ett glas vitt. La dolce vita när det är som bäst!
Vi myser och ser folk gå förbi, pratar om smått och stort och bara njuter av att vi faktiskt är på en sådan fantastisk plats.

Vi stoppar i bästa Carrie anda en taxi och åker vidare genom natten, passerar Louvren i nattskrud och förundras över att det är så vackert. Nästa stopp, Willies vinbar. En till känd plats för vinkännare och nattsuddare. Här serverades bara kända, dyra och kalla viner i stora silverishinkar. Ingen musik hördes utan bara höga skratt och franskt mummel. Taxi mot nästa ställa La Lutec, en exklusiv fransk klubb där vi transporteras in i VIP hörnan med stora lysande is hinkar, här beställde man inte ett glas vin utan här beställdes flaskor till ett minimum pris av 400 euro. Musiken var hänryckande och snart var stället av franska ungdomar och turister precis som oss. I bordet bredvid oss satt ett fotbollsproffs i den franska ligan och ja...vad kan jag säga, det var en underbar dag, kväll och natt. Sent, oh ack för sent återkom vi till hotellet för att få oss en liten men välbehövlig sömn. Hela tiden i tankarna var mina vänner och min käre. Jag önskar sån att ni alla hade fått vara med mig, att vi hade gjort en sådan resa tillsammans!

Dag två. Lördag. Vi vaknar, en aning reduserade men vid gott mod runt 11-tiden. Snabbt i duschen  och ut för frukost. Kaffe och croissant, såklart, vi är ju i Frankrike!
Alla samlade och vi promenerar genom gatorna, ca 8 km till Eiffeltornet. Kön var fruktansvärd och jag tänker, herregud, det där orkar jag inte med. Men ack ack, inte skulle vi stå i kön utan vi visas fram till en hiss som tar oss direkt upp till en restaurang, förbi alla köer och upp i tornet. Här äter vi och äter och äter en lunch som var för gudar! Champangen serverades självklart och vinet rann ner, inte lika lätt som dagen innan men ändå.
Ett par timmar i Eiffeltornet och så ner igen. Vidare mot Montmartre med tunnelbanan(konstnärskvarteren där bla Amelie från Montmartre och Chocolat är inspelade). Vackert men oooo så mycket folk! Slår oss ner för ännu ett glas vin på ett livligt brasserie och åker sedan hem, klockan har blivit så mycket att det är dags för middag, igen.

Vi fixar till oss och hoppar in i en taxi mot en restaurang som heter MARKET. Modern, fin och full med folk. Här flödar vinet, skumpan och ölen, maten bestod av en underbar krabba till förrätt, hummer som huvudmåltid och efter det var det dessert men jag var för mätt för att äta någon sådan så jag beställde en god kopp te (fick ju en hel kanna då menmen). Vi d det här laget hade min röst börjat försvinna, som vanligt, så kannan med the dracks snabbt upp den med. Jag och Merete går efter maten ut för lite frisk luft och blir nog ute en stund för snart kommer resten av sällskapet ut genom dörren och det är dags att åka vidare. Klockan 'r runt 22-tiden. Jag ser en Limousin på gatan och skämtar med chefen och säger något i stil med - Ja du Leif, jag räknar med att det där är våran bil? hohoho. Nöjd med mitt skämt.
-Ja, säger han, det där är våran bil! HUH! Jag och alla andra kan inte tro att det är sant.

Vi sätter oss i lyckorus i bilen och ser på baren i bilen...hujhuj, namnam. Champagne vart vi än såg!
Musik och lädersäten...ojojoj..
Vi åker mot franska ambassaden och går in. Här är det storslaget! Antik möbelkonst får bära vår vikt medan de massiva lyskronorna i taket sänder ner precis så mycket ljus så att vi ser vad som serveras. Tre olika DYRA champagner hälls upp i våra glas och det är bara att förse sig. Ett rödvin luftas genom en glasmakkapär och ges till oss att dricka...gourmet och lyx som jag aldrig varit i närheten av!
Här spenderas ca en och en halvtimme och många många tusenlappar innan vi sätter oss i Limousinen igen. Musiken brölar, Lise väljer Memories, den nya sången ni vet och vi dundrar genom Paris. Nyfikna ögon kikar genom rutorna då vi stannar. Vem är där inne? Men det var ju bara jag =)

Vi åker vidare till en klubb som heter VIP room där vi gled förbi kön och in i VIP båset som väntade på oss. Champagne, öl, och sprit kom på bordet, det var bara att förse sig.

Sent på morgonen åker vi mot hotellet...nu skulle det sovas även om alla egentligen hade velat sova i limmon om möjligheten hade funnits.

Kan säga som så, att om du kliver ut ur en Limousin, då får du ett helt annat mottagande än om du ramlar ut ur en taxi!

Ett par timmars sömn sen var det upp igen. Sliten men glad dundrar vi ut i Paris för lite shopping. Det finns exklusiva butiker och skräpbutiker i en härlig blandning. Vi hamnar i de judiska kvarteren och vi stannar för att äta en god Falaffel. På tv skärmarna i restaurangen visar dom live från klagomuren i Jerusalem. Stämmning!
Det börjar regna lite grann och jag bestämmer mig för att på egen hand gå tillbaka till hotellet. Jag finner vägen perfekt via min oklanderliga inbyggda kompass och stoppar i Notre Dame. Quasimodo var inte hemma.

På hotellet tar jag en dusch och pyntar mig, skulle ju egentligen vila lite men hallå? Vila kan man inte göra när man har så få timmar i Paris! Beger mig ut på gatorna igen och nu vaknar shopping Linda till liv. Jag köper fyra par skor, en byxdress, en ring och lite annat och jag mår bara SÅ bra! Nästan lite för sent är jag tillbaka på hotellet, vi skulle mötas klockan 20.00 för middag, men jag hinner!
Vi går till ett anrikt Cafe, Cafe de flor, som har funnits i över hundra år och där kändisar flockas. Här åt vi en enkel middag och jag satt mest och lyssnade på en amerikanska som satt bredvid mig och pratade vitt och brett om hur rik hon var och hur nära hon stod Lady GaGa. Amerikaner. När dom talar så låter det som att dom gnäller.
I salen kom sedan en amerikansk kändis in, han heter John Hurt, en äldre man, och även om jag inte riktigt vet vem han är så har jag sett han ; )

På måndag åkte vi hem. Men det ärinte sista gången jag tog turen till Paris, även om det mest troligt var den enda gången jag får uppleva SÅDAN lyx. Men lyx kan inte bara mätas i pengar för jag hade njutit lika mycket om inte mer om jag fått uppleva detta med min käre man och mina vänner.
Kom ihåg det, ni var där, med mig, i mina tankar och i mitt hjärta. Ingen vänskap kan köpas för pengar.


På Sola flygplats stod han, med öppna armar och tog emot mig. Min skäggiga snickare. Min älskade vän. I dina armar igen.



Kommentarer
Postat av: camilla

Vad fint skrivet, fick ju tåren i ögat. Bööölcämen! Sett into the wild? en film om upplevelser, själv eller tillsammans. FIN! kramen!

2010-05-07 @ 17:41:47
URL: http://skrivetavcam.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0