Tillbaka i Norge

Då var man hemma igen efter att ha varit hemma i Sverige en vecka. Fantastiskt att bli ompysslad av førældrarna och att møta vænner, gå kænda gator fram och frysa en hel massa, men æven fantastiskt att komma hem till sitt eget igen.
Till Sverige reste vi med en resvæska med julklappar och annat i och hem var vi tvugna att køpa en till resvæska som fylldes till bredden med saker till lilla snuttis, mig och atle. Underbart!
En dag (bara) tillbringades i Luleå och dær var det lite førændringar i form av att ett tillsynes obetydligt hus mitt i stan hade rivits och øppnat upp hela gågatan, måste sæga att det var vældigt fint! Vi fick æntligen se lilla Milou och hælsa på Camilla som fyllde mitt handbagage med gravidtidningar och en bok (Att føda). Det var helt underbart att vara hemma igen bland goda vænner och det ær inte bara bara att læmna dom vænner man har nærmast i hjærtat. Milou var iaf underbar och jag blev væl lite mindre rædd før barn nær Camilla tryckte henne i mina armar och hon faktiskt inte skrek. Hon var ju super snæll och låg stilla och myste. Nær hon hade fått ny bløja så låg hon helt sjælv i sin lilla gungstol och såg lite på tv och skrattade. Det verkade ju inte så farligt=)

Tack før tidningarna och boken (som var ett lån), nu har jag snart pløjt igenom allt och jag kænner att jag ær helt peppad på att føda ut en klump genom en pytteliten gång!

Nær jag kom hem på onsdag kvæll, efter att ha rest sedan 03.45 på morgonen (var i huset klockan 17.00 ungefær) så var det bara att vænda i dørren. Kylskåpet var tomt, huset var kallt och det var mycket som skulle gøras. Vi postade de sista julkorten, handlade mat (men det var lite too much att laga mat den dagen så åt gjorde vi på McD), packade upp OCH køpte julgran samt pyntade den! Det var POWER från familjen Holgersens sida! 20.00 dåsar vi ner i soffan och varvar ner lite, ser på lite Hercule Poirot-som vi blivit galna i, och 20.45 sover vi båda i soffan och bestæmmer oss før att inta sængen.

Torsdagen var det dags før lækaren och snøn vrækte ner. Precis som i sødra Sverige så var det trafikkaos och en biltur som i vanliga fall tar 7 minuter var jag tvungen att ha ca 40 minuter tillgodo till.
Væl hos lækaren var det blodprov (stick i fingret) før att ta blodværdet -såg vældigt bra ut.
Så var det urinprov, såg helt fitn ut också æven om jag hade pyttepyttelite protein i det men inget annat var ju galet så det var inget att reagera øver alls.
MEN, så var det vikten. OH MY GOD! FAN VAD HÆNDER!! Sedan v 5 har jag gått upp....10 KG!!! WHAT!! Trodde jag skulle dø eller något liknande dær inne, Atle skrattade och jag blev lite sur, eller, lite sur ær væl fel o sæga, hade ju planerat att gå upp totalt 15 kg men det kan man ju bara glømma nu. I maj træffar ni mig i elljusspåret, var så sæker på det!
Hjærtljuden var super fina på baby och mitt blodtryck var kanon, helt likt som det var på førsta kontrollen.

Trots detta så har jag blivit sjukskriven 50% till att børja med pga att jag har så många sammandragningar/førværkar. Nu ska jag jobba 3h om dagen pga att jag måste vila så att inte lilla snuttehjærtat kommer ut alldeles alldeles alldeles før tidigt och har det inte blivit bættre på en månad så blir det aktuellt att sjukskriva mig ænnu længre och kanske 100%. Vi får se, jag hade lite svårt att acceptera en sjukskrivning då jag mår vældigt vældigt bra, men det ær ju inte bara jag som ska må bra nu utan æven min baby! Så, linda ær nu i vilolæge fram till 17 januari.

Kænns vældigt mærkligt att jag har jobbat den hær veckan, sammanlagt 11 h och det ær som det ska. 3 timmar om dagen...hinner ju knappt komma så skall jag gå? Men, i fredags så kænde jag faktiskt mig vældigt sliten efter dom timmarna. PLuss att jag fått restriktioner om att ta små steg och bete mig som en gamling då jag ska ut o in ur bilen eller upp ur sængen. Nåvæl, bara baby håller sig i magen så længe hon kan (nu menar jag inte till vecka 43 då så klart, men att hon iaf inte kommer innan v 37-38 så ær jag nøjd.
I Januari ska vi till Barnmorskan och lækaren, det ær så mysigt, længtar =)

Nu ska jag faktiskt åka och køpa de allra, allra sista klapparna (dom svåra som man inte har ngn aning om), sen ær det hem till mannen och Poirot igen.

Ha en fin Søndag allihopa!

Kommentarer
Postat av: Camilla

Men Linda glöm nu inte att du hade gått ner mkt innan du blev gravid!



Så bra att allt såg bra ut och att du fått sjukskrivning. Så var nu hemma och tand om dig/er. Vet att alltid vill ha tio järn i elden;D



Kram!!

2010-12-19 @ 17:50:22
Postat av: Linda

Nej det ær inte den starkaste sidan jag har det hær med att ta det lugnt...men det ær ganska skønt att fått det orderat så ær det liksom på "allvar".'

Kram

2010-12-21 @ 11:54:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0