Så bär det av till stockholm!

Idag har jag haft en låååång dag på jobb. Sjukanmälningar och INGEN personal gjorde så att jag fick jobba från 09.00 till natten. Nåja, det kändes så men jag var hemma runt 19-tiden. Trött. Nu har vi ätit krabba och jag myser i soffan på terrassen med ett glas bubblor. Imorgon ska jag jobba igen sen bär det av direkt mot stockholm i atles lastbil för att hämta Lisa med möbler. Ja, jag ska köra lastbil, eh, ja, vi får se huir det går. Bra hoppas vi allihopa =)

Har egentligen inget att skriva...men jag längtar tills Lisa är här!!

Har gjort schemat för första veckan i augusti och min framtid är mörk. Jag ska jobba dygnet runt i en vecka så att andra kan få semester (utan att jag får det). Jag har inte ens extra betalt för övertid eller OB iom att jag går på fast lön. Jag längtar tills den veckan är slut!!!

I lägenheten har jag lyckats städa ur badet och köket nu är det egentligen bara att tömma den helt och ta fönster och golv så är vi där med ca 2,5 miljoner mindre i lån. Nja, men nästan iaf.

Nu ska jag ägna mig åt att njuta denna sommarkväll med min lilla hund som envisas med att slicka mig på handen , därav en del fel i stavningen haha.

Åh, glömde säga att en dag i veckan när jag kom hem från jobb så hade A målat om hela köket, putsat och oljat bänkarna och gjort det SÅ fint! Tack snutte!

Nej, nu åter till solen och sommaren. Au revoir!

Torsdag med livet i betraktning

Har just kommit hem från en begravning. Pappan till en av Atles bästa bästa vänner. Trots att jag aldrig mött mannen i mitt liv så har jag ju varit mycket med vännen till A som i sin tur haft en hel del att göra med familjen genom många barn-ungdoms och vuxen år. Stämningen i en kyrka när du kliver in för ett sista farväl är omskakande och tung, känslan är där, en du inte kan ta på. Så mycket sorg samlat i ett rum. När orgeln började spela sina dova toner långt innan själva begravningen skulle starta satt jag redan då med en klump i halsen och viftade febrilt med ögonfransarna för att inte fälla en tår.
Mannen på bilden, på pappret vi fick vid ingången, var strålande glad, en man alltför ung för att möta den sista vilan.
Jag såg mig runt och kikade på folket och förundrades över hur många som var där inne. Så många människor man egentligen har runt sig i livet. Tänkte på vilken otrolig stötteapparat det finns runt varje enskild individ. Nu var jag indirekt där för den avlidnes skull, men jag var där för hans barn, för att stötta och visa att även jag finns där i svåra stunder.
Talen från nära och kära var långa och vackra och jag fick en inblick i vem denna människa varit och vem han alltid kommer att vara för dem. Sorgen, djup och smärtsam och tung att bära för de som stod honom nära. För mig och Atle återstår bara att vara goda vänner och hjälpa till och förstå, kanske inte prata så mycket om det, men veta att tyngden av allt ont finns där.
Tänkte även på att då jag drog en lättnadens pust över att begravningen var över, så är den egentligen bara är över för mig- för de nära har den egentliga smärtan bara börjat. Det är nu den svåraste tiden kommer för dem. En vardag utan sin äktaman eller  sin far. De som har haft honom som vän kommer med tiden att vandra vidare i sina liv, med saknaden, javisst, men de kommer inte att lägga sig i en tom säng. Äta middag själv, handla själv, allt det där som man brukade göra som två. Undrar hur lång tid det tar innan man medvetet ställer fram en tallrik på bordet istället för två?
Lyssnade en del på vad prästen sa. Evigheten. Ens tid på jorden. Jag tror att efter döden kommer något annat. Jag vet inte om det är lovligt att skriva så här, men jag tror att det finns något efter detta och det behöver inte innebära att en gud tar hand om dig. Efter livet på jorden finns det något större, detta är bara en liten del av vår resa.
Då den vita vackra kistan bars ut ur kyrkan av män, präglade av stunden, och jag såg de vackra vita och rosa rosorna med vackra band med text -En siste hilsen skriven i guld och snirklig stil insåg jag det. Vi levande måste ta så mycket bättre vara på varandra. Jag startar med det idag. Visst är det vackert med en sista hälsning, men är det inte så mycket finare om vi får den idag?

Kära vänner och familj, ni ska bara veta att jag saknar er så otroligt mycket! Jag önskar att jag kunde fått samla er alla i en liten glasbubbla och haft er på köksbordet, pratat med er om allt och ingenting, skrattat med er, gråtit med er. Även om ni inte är här fysiskt, så finns ni för alltid i mitt hjärta. Det är ni som gjort mig till den jag är idag och jag är för alltid tacksam för att jag fått äran att lära känna just dig! 


Nu har jag ledigt i ett par dagar(kom jag på igår då jag stod och lagade lunclåda till mig själv haha) och jag skall göra  ingenting. Kan behövas en gång då och då, men ikväll blir det middag med Jeanette, Rebecca och Vilde på Timbuktu. Smaskens.

Nu till lite pyssling.

Kram på er alla, tänk på att imorgon kan det vara försent!

mutter

muttrar och suttrar lite över det här med att faktiskt behöva "fråga" om man vill ha något. I över ett år har jag velat ha ett par stövlar och hade nu ikväll bestämt mig för att ta mig råd och köpa dom pluss ett par byxor. Nämner det för mannen och får blankt NEJ. Vet inte vad jag ska göra...morrmorrmorr. Om man har velat ha ngt lääänge...borde man inte få köpa det då? Han har säkert rätt i att jag inte BEHÖVER dom, men jag VILL JU HA! Vad är då det viktigaste, enligt mig är det ju förstås att köpa skorna i och med att det inte är ett infall utan ngt jag sett på under lång tid och verkligen verkligen verkligen vill haaaaaaaaa. =(

Idag har jag varit på jobb men är helt dåsig av antibiotikan. Lyckades dock göra om i en av avdelningarna i butiken då reavarorna låg lite glest och det är massa som ligger på lager och väntar på att få komma fram. Hösten har anlänt till butiken gott folk. Det dröjer inte länge innan det är småkyligt ute och det utan att jag varken badat eller hunnit få med mig att det är/har varit sommar.
Tycker inte den där värmen infinner sig och jag har knappt haft sommarkläder på en enda gång... ja, kläderna är ljusa i färgen, men ändå är det  långbyxor och liknande som döljer vita ben och armar..
Skulle jobbat till 16 idag men var helt enkelt tvungen att ge upp strax efter klockan 15 då jag helt enkelt inte hade något kvar att ge och vi var tre stycken i butiken och i stort sett inget folk...

När jag kom hem gick jag och la mig och sov till 21.30...provade se Sherlock Holmes men somnade just innan slutet och därmed var måndagen i stort sett överstökad. Tisdag, Onsdag och torsdag kvar nu så är jag ledig heeela fre,lör,sön o måndag och jag har inga planer alls på nåot som hellst.




Nåja, nu ska jag väl gå och sova igen, hunden snarkar vid mina fötter och mannen på övervåningen...dags för mig att göra detsamma.

Sov gott i världen.

lördag yuppyupp

Sitter här på min terrass i mina fina trädgårdsmöbler och njuter sommar och stillhet. Har ett glas champagne på bordet och alors on danse i högtalarna. Underbart. Har just hostat en mycket lyckad middag för Atles föräldrar med god mat och egen bakade godsaker till efterrätt. Är ganska trött efter e n lång vecka med sena nätter (har gjort klart soffgruppen och jobbat massor). Tycker att det är välförtjänt att sitta här och njuta. Atle är och hämtar lite folk som mer eller mindre inviterat sig själv ikväll, men det är bara kul.

Har varit på Legevakten idag då jag i ett par dagar känt något bekant i de nedre regionerna =O haha, inget farligare än urinvägsinfektion, men ACK så otrevligt och ont! Fick en härlig penicillin kur som skall startas imorgon. Underbart...

Hunden har varit HELT omöjlig idag, bara varit i hundratio hela  tiden, så dessvärre har jag satt in henne i buren (som aldrig annars används..., men jag behövde lite ro ett par minuter ikväll. Det är väl lov att göra så ibland, en gång ibland skall man tänka på sig själv i första hand. Ouioui.

Alors on danse är btw den bästa sången just nu, samt we no speak americano =))

Nej folkens, nu får ni har en trevlig kväll så skrives vi mer en annan dag

Pussen och kramen

Hej hopp i loppekassen!

Har inte tid att skriva även om jag gärna skulle vilja!
Jag har kommit på det absolut roligaste som finns och det tar all min tid =)
Ser mig runt på finn.no ( typ blocket) efter saker som ges bort helt gratis. Åker och hämtar dessa och syr om, målar fixar och donar! Hittills har jag skaffat mig ett fint köksbord med fyra stolar, helt vanligt i furu som skall målas vitt. Jag har hämtat en soffgrupp som jag nu snart lagt sista handen på och klätt om hela! FANTASTISKT KUL! Har målat soffans ben och lackerat armstöden i vitt och fixat allt tyg på armstöd, rygg och sittkuddar i rosa/vitt. Blir så fint och är utan tvivel det kulaste jag har gjort! Har också fått mig två nya vardagsrumsbord (har ju två "vardagsrum" att fylla) som är halvvägs färdiga, de skall också blli vita =)

Det är så kul så jag har inte tid med något annat än att pyssla. Har sytt två ljuslyktor (klätt om gamla glas) som matchar soffan.
Har köpt en gammal "ful" vägglampett som var i mässing och lackerat den till silver samt köpt två små fula lampskärmar med påklisrtade torkade blommor på som jag rev sönder och fixade nya skärmar till.
Har fått mig en stor lampskärm också, som förvisso inte var så ful, men nu är den mycket finare då jag klätt om den till ett tyg som är vitt i botten och med massa fina rosa blommor på =)
Pyssel pyssel tar upp min tid.

På lördag kommer Atles föräldrar på middag hos oss och jag vet inte vad jag skall laga som inte är över fancy och tar sådan lång  tid men samtidigt gott =) Några förslag?
Jag jobbar på lördag men på söndagar är dom så upptagna så den dagen är som den enda som går att anordna något....det skall nog gå fint.

Nej, nu skall jag finna mig något nytt projekt, soffgruppen är ju i stort sett färdig =)

Natten på er alla därute!

RSS 2.0