mammadalt
Min bebis ær en mammagris så det står hærliga till. Våra rutiner har blivit att "sova" till 10 någonting på morgonen, byta bløja, æta frukost och MYSA. På morgonen har hon två-tre vakna timmar då hon ær på bra humør och har børjat le mer och mer. Sedan læmnar vi sængen och går ner till soffan dær mamma får æta frukost och se på TV/datorn. Efter detta børjar hon bli lite kinkig igen och då måste mamma ta upp henne och hålla tills hon somnar, så fort jag lægger ner henne så vaknar hon. Detta innebær att jag har ganska få hænder att skriva blogg med, men men. Stirrar på min bebis flera timmar om dagen och kan inte førstå hur jag ska kunna gøra ngt annat æn just det. Hon ær ju så fin!
Igår var det 17 maj, normmænnen frigøringsdag från...svenskarna. Eller, Atle, hur var det med den saken? ;-)
Vi klædde oss i finklæder och begav oss ut i folkmængderna. Kikade på tågen med barn som gick runt och sjøng norgesånger och åt glass och myste. Lunch spenderades av sværførældrarna på en restaurang ute vid flygplatsen. OJ så mycket efterrætt jag åt! Atle såg helt førstørd ut av vad jag smaskade i mig, men jag tænkte bara skit samma. What the heck och allt sådant. Efteråt åkte vi hem, vilade i två timmar (ja A sov och jag fightades med en lite øvertrøtt bebis som sækerligen hade många intryck att bearbeta). Jag gav upp sømnførsøken och vi gick ner och satte oss i soffan, jag tænkte att det kunde få liten bebis att slappna av but NO.
Vi slængde oss i træningsklæderna och i vagnen runt mosiken somnade liten medan mamma och papa frustade runt med svetten rinnande.
Væl hemma igen skulle vi se på film, men bebis ville INTE sova då heller och var så ledsen, till sist fick A snøra på sig skorna igen och lægga Mellie i vagnen och gå ut på en till tur. 20 minuter senare kom han hem igen med en tyst vagn och en sovande Mellie. Kvællen kunde børja och vi myste ner oss i soffan med The Notebook. Tårarna sprutade så klart och som vanligt p mig då jag ser den filmen, den ær bara så wonderbar.
Nu ropar bebis igen=)
Au revoir=)
Igår var det 17 maj, normmænnen frigøringsdag från...svenskarna. Eller, Atle, hur var det med den saken? ;-)
Vi klædde oss i finklæder och begav oss ut i folkmængderna. Kikade på tågen med barn som gick runt och sjøng norgesånger och åt glass och myste. Lunch spenderades av sværførældrarna på en restaurang ute vid flygplatsen. OJ så mycket efterrætt jag åt! Atle såg helt førstørd ut av vad jag smaskade i mig, men jag tænkte bara skit samma. What the heck och allt sådant. Efteråt åkte vi hem, vilade i två timmar (ja A sov och jag fightades med en lite øvertrøtt bebis som sækerligen hade många intryck att bearbeta). Jag gav upp sømnførsøken och vi gick ner och satte oss i soffan, jag tænkte att det kunde få liten bebis att slappna av but NO.
Vi slængde oss i træningsklæderna och i vagnen runt mosiken somnade liten medan mamma och papa frustade runt med svetten rinnande.
Væl hemma igen skulle vi se på film, men bebis ville INTE sova då heller och var så ledsen, till sist fick A snøra på sig skorna igen och lægga Mellie i vagnen och gå ut på en till tur. 20 minuter senare kom han hem igen med en tyst vagn och en sovande Mellie. Kvællen kunde børja och vi myste ner oss i soffan med The Notebook. Tårarna sprutade så klart och som vanligt p mig då jag ser den filmen, den ær bara så wonderbar.
Nu ropar bebis igen=)
Au revoir=)
Kommentarer
Postat av: Maja
Åååh, jag vill också dalta med mina små prinsar snart... MYS:)
Trackback
