Tips
Så. Mottar mer än gärna tips på hur man lägger en baby som är van att somna med mamma och sedan sova mellan mamma o pappa resten av natten. Hur får man babyn att sova i egen säng och kanske viktigast, hur får man babyn att somna i egen säng? Känner att alla våra rutiner vi hade going nu är bortblåsta med denna förkylning och läggning tar nu en timme, och det är en aktiv timme med sång och kli och tuttistoppning. Hon måste också ha en tutte i vardera hand, tre nappar totalt. *svettigt*
Så, mammor, inte var så slöa nu utan orka skriva ner era bästa tips om läggning i en kommentar, please! :-)
Jadu. Inga tips då maja fortfarande 4 år senare sover i vår säng ;)
Vet inte Linda, mina har alltidvelat sovai egen säng och det är fine för mig. Leah kommer dock till mig på natten och myser men det gör inget, det behöver hon. D är mycket mardrömmar och tankar just nu. Men jag minns att vi körde 5minuters metoden med Leah, hon skrek och jag mådde fruktansvärt dåligt. Men dt gäller att inte ge upp, jag gick och duschade och E som var starkare tog hand om det och vips så sov hon i egen säng! Men det tar tid, tog nog lite mer än en vecka, sen fattade hon gallopen och sedan dess har vi inga problem. Båda somnar i samma rum själva utan ett knyst. (ett bevis på att det går men var hård, fast det skär i hjärtat) ett annat tips är att ha en pall, sitta bredvid och sedan vartefter tiden går förflytta sig längre och längre bort från sängen, tillslut sitter du vid dörröppningen. Men det tar naturligtvis längre tid då du sitter vid samma ställe under en kväll..Lycka till! Kom ihåg, ge aldrig upp och visa dig aldig svagare än henne;)
Trygga RUTINER och att vara KONSEKVENT! Men jag har inte så stor erfarenhet av att "lära dem" sova i egen säng. Det har mina gjort alltid (liksom Malins om jag förstår det rätt). Jag har väldigt svårt för att låta dem gråta och skrika i sängen, ens bara någon minut. Men vi har sällan tagit upp dem ur sängen utan tröstat och "buffat", sjungit och vaggat. Det viktigaste att komma ihåg (enligt mig) är att alla barn är olika, alla föräldrar är olika och alla familjer är olika. Vad som fungerar för mig kanske inte fungerar för dig. Sådant som passar vår familj kanske betyder kaos för någon annan familj. osv. Du känner M bäst och förr eller senare kommer det att fungera för er. Det är faktiskt få tonåringar som fortfarande samsover med sina föräldrar!
Du är absolut inte ensam:) Många vågar nog inte riktigt skriva om de jobbiga stunderna, utan hoppar över dem. Trist då man ofta behöver läsa något man känner igen sig i för att inte känna sig ensam om sin situation.
Angående sömn för lillan så har jag inga konkreta tips. Vi gjorde ganska så klart för pojkarna när de var små att när de låg i sina sängar så var det "kväller". I början fick de sova middag överallt men inte i sängen, till slut förstod de att de skulle sova länge när de väl låg där. Nu sover de middag i sängen också, har liksom fått in rutinerna. Svårt det där.. Hoppas att ni kommer på en lösning snart, jobbigt när nattningen ska bli en enda lång process varenda kväll...
Kram!
Jag håller helt med jessica i allt hon skriver och så vill jag tillägga att Leah såklart aldrig skrek sig förstörd i sängen, lät som det när jag läste igenom igen, visst var hon arg men det är bara att truga så ger det utdelning. Men ni hittar nog ert sätt. Klart hon kommer protestera men ni gör alla i familjen en tjänst genom att lära henne att somna själv. Egentid Linda, det är viktigt! Har du någon sådan?
