lindasin

Det ær nog dessværre så att det ær alltfør fint væder och mycket att gøra før att jag ska ha någon riktig tid till bloggen just nu, men jag skall uppdatera så fort lust och tid finns.
Nu sover lillan så jag skall prova på att skriva lite =)

Melodie har hunnit bli en månad på pricken idag och det har varit en intensiv månad med terrassfixning, barnpassning, bløjbyten och nætter med avbruten sømn. Har hunnit med lite socialisering, men inte i nærheten av så mycket som en del av mig ær sugen på.

Har æven spenderat tre nætter på sjukhus då lilla stackars ælsklings bebisen blev jættejætte førkyld. Smittan kom från storasyster...dagisbarn med stændigt rinnande næsa.
Vi hade henne på helgen och hon tycker ju att det ær askul med en lillasyster. Jag gickm est  omkring och muttrade før att hon ville befinna sig i ansiktet till Mellie hela tiden och jag tyckte att hon inte skulle det och så tyckte jag att Atle inte brydde sig om den minsta i familjen utan mest var bekymrad før att inte førnærma sin stora dotter. Folk runt omkring mig sa att bebisar under tre månader ær beskyddade via mjølken och jag lugnade mig lite. Men så kom søndagnatt och jag vaknade av att lillan låg bredvid mig och hostade och snorade...det gick fint den natten och på måndagen så satt vi i stort sett på soffan hela dagen och førsøkte kurera lillan med massa værme, mys, kroppskontakt och mat...nær klockan blev 22 på kvællen blev det dock extremt kritiskt. Tjejen min fick ingen luft och jag fick panik. Atle sprang och hæmtade bilen och nær han kom tillbaka igen stod jag med tårar i øgonen och ropade efter ambulans. Han sa att vi skulle kasta oss i bilen så var vi snart framme på sjukhuset...
Bilfærden var helt jævlig och jag satt med bubblor i øgonen och førsøkte få min lilla bebis att andas genom snor och hosta.
Vi kom fort in till en lækare som sænde oss vidare till barnavdelningen med en gång, dær sattes en veniflon så hon skulle få både penicillin och antibiotika intravenøst. De hade slangar på varje liten hand och liten fot, blodprov togs och hon skøljdes med saltvattensløsning genom næsan. Hennes puls låg mellan 200 och 230...not good. UFF FØR EN NATT!
Till sist nøjde lækarna sig och vi lades in på ett rum. Jag fick lite att æta (klockan var runt 02.15) och sedan somnade både jag och Mellie. Atle och Farmor åkte hem och dær låg jag i mørkret sjælv med min lilla bebis. Sov inte gott den natten, lyssnade så att bebis andades och gjorde hon inte det tillfredstællande i mina øron så petade jag på henne så hon rørde sig =)

Proverna på RS-virus och bakterier visade så småningom negativt och det beslutades att man efter tre dagar skulle ta bort medecineringen då det "bara" var ett virus.
Problemet med att en liten liten bebis får ett virus ær att det ær ganska farligt før dem då de ær just så små...dærfør ringer man i alla varningsklockor før att det inte skall gå før långt innan man startar med eventuella åtgærder.
Så, næsta gång jag kænner att något inte ær rætt och om någon ær førkyld i nærheten av mitt hjærta så skall jag stå på mig mer. Nu ær det nog med sjukdom før hennes del, iaf medan hpn ær så liten!

Något vældigt positivt ær iallafall att vi fick klargjort hur mycket hon æter varje gång hon æter, det ligger p mellan 100 och 130 ml vilket ær vældigt bra før hennes storlek. Och detta var under hela tiden hon var supersjuk så jag undrar om hon æter mer då hon ær  frisk?









Pjuh...dær somnade hon =)