Tænkte inte..

Tänkte inte gøra så mycket idag egentligen...när jag klev upp ur sängen så visste jag inte ens om jag hade lust att bädda igen den så som jag alltid gør. Why? I don't know. Igår var jag så trøtt så klockan 18.30 då jag la mig i soffan så hade jag bara lust att somna med en gång. Erfarenhet säger mig dock att det inte är en väldigt smart ide' att somna då även om det är det som verkar bäst där och då. Stenhøll mig vaken till klockan 22 då jag tog turen uppfør trappan, in till tandborsten och stupade i sängen. Läste ett par sidor i boken som jag fått låna av Camilla, Att føda, men jag har kommit så långt i den så jag hade bara de sista sidorna kvar och dom handlade om att føda ett sjukt eller ett døtt barn...sidor som jag egentligen inte kände sådär jättemycket før att läsa. Men, jag gjorde det...Bara att hoppas på det bästa, det är inte mycket man kan gøra førutom det.
När jag bäddade sängen så kom jag att tänka på hur viktigt det är att jag har min Atle som håller ner mig på jorden. Jag är ju ganska intensiv av mig och får gärna før mig saker som absolut verkar rimliga där och då. Sen kommer verkligheten och biter mig i baken. Men samtidigt så kan man inte tolka drømmar som impulser. Allt jag får før mig är ju inte helgalna saker, en del av det är drømmar och saker som jag vill ska ske, kanske inte just där och då, men lite senare.
Kommer ihåg då jag satt i kallaste Januari och drømde om semester till høsten. Atle brusade upp som en liten kaffekokare och sa att jag var tokig och inte visste vad som komma skulle med baby och allt. Man kunde iallafall inte førvänta sig att man skulle få semester på tur med ett litet hjälpløst barn. Det vet jag ju, men där satt jag faktiskt och  drømde  om detta, något som fick just den kalla midvinternatten att kännas lite varmare. Sådan är jag! Impulsiv och øppen før førslag, kan gärna komma med en dum ide' om dagen før just då så känns det helt riktigt. Igår ville jag køpa en livs levande Panda eller en surikat (Timon), men hallå, det finns ju en hel del svårigheter med att uppfostra, få tag i, vara laglig osv när man snackar om dessa djur, men det førhindrar inte att jag tycker att båda djuren är super søta och just där och då ville jag ha dom. Båda. Helst fraktade till Norge med express så jag kunde få gosa lite. NU.
Idag vill jag inte ha något av djuren. Tänk så jobbigt med en massa pandahår øverallt, och bajset och kisset från pandan? Huuga.

Jag är en person som inte tycker att saker är omøjliga och allt løser sig med en positiv inställning till drømmarna, ide'erna osv. Atle han är mer en butter realist som håller mina føtter kvar på jorden när dom lättar alltfør høgt øver backen, han är precis en sådan man jag behøver, men oj så sur jag kan bli då han håller mig tillbaka - i mitt huvud är ju saker inte omøjliga! När jag støter på motstånd så är det ju inte så att jag ger mig heller utan blir mer envis än någonsin och (även om det han säger børjar make sense även i mitt huvud) så kan jag bara inte førlora diskussionen.
Två envisa själar är vi, men vad vore min själ utan din vid min sida Atle?
Vi kokar øver båda två och det kan flyga grejjer runt i rummet, men det slutar alltid med de goaste skrattattackerna när vi inser hur dumma båda två är. ♥


Det enda som känns som en liten omøjlighet nu är att få ut en vattenmelon genom ett litet hål. Men det finns ju bevis på att det är ett par personer føre mig som har klarat det... =)

Ha en fin dag!


Kommentarer
Postat av: Atle

Fint sakt linda:) Elske deg:)

2011-03-04 @ 13:04:35
Postat av: Camilla

Ja precis så är du! :D Tur at du har Atle som plockar ner dig ibland. Men jag antar att du ofta lyfter han med dina ideer och engagemang! Det gjorde du med mig!

2011-03-04 @ 20:39:50
Postat av: Johanna

fortsätt vara precis som du är Linda! & vad vore världen utan drömmar. & vattenmelonen ploppar ut - var så säker! kram

2011-03-04 @ 23:27:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0