lindasin

Efter att ha skrivit i Søndags så upptæckte jag att det inte bara var kraftiga sammandragningar jag hade utan hittade æven blod i trosan. Brum brum, Atle startade bilen efter ett samtal till telefonlækaren som sa -åk in på sjukhusets fødeavdelning før kontroll.
Væl dær fick vi komma direkt in till en barnmorska som kopplade mig till maskiner som registrerade babys hjærtljud samt mina værkar. Allt såg vældigt bra ut med baby men værkarna fanns ju dær. Så fick jag ligga med magen i vædret i ca 15 minuter och sen gå och kissa i en kopp. Innehållet i koppen visade på blod precis som jag redan visste...
Sen var det ut i gången igen før att vænta på lækaren.
Bredvid mig till vænster satt en flicka fødd 1987 med kraftiga værkar, såg ut som om hon skulle føda i gången...stackars jag blev ju helt orolig før henne! Till høger om mig låg en annan mamma med jættemage och hon bråkade på med stackars barnmorskorna før att det tog sådan tid før lækaren att bli klar med patienten innan. Hon ville hem till sina andra barn som var ensamma hemma.... wellwell...

Tills sist slæppte dom hem bråkstaken men hon den stackars tjejen bredvid mig med værkarna satt fortfarande dær ute. Jag tror egentligen inte att hon alls var klar før førlossning før hon var så liten runt magen...hon var iaf inte i månad nio!
Nær hon æntligen fick komma in till lækaren tog det lång tid, mannen hennes sændes ut ur rummet och fler barnmorskor kom flygande in. Efter en dryg timme kørde dom in en sæng i rummet och hæmtade stackaren. Om det blev kejsarsnitt eller spruta før att stoppa hennes værkar det vet jag inte..men jag tyckte ganska synd om henne mitt uppe i allt.

Nær hon stackaren var inne hos lækaren kom det en brittisk kvinna inflygande genom dørrarna (precis som på cityakuten typ!) och hylade och skrek av værkar, hon var uppstøttad av en annan kvinna som jag tror var hennes mamma. Rætt in på ett rum med henne och genom dørrarna hørde jag henne skrika och lækarna sa att hon var øppen nio centimeter. Hon sa att den kommer nu...
Kvinnans pappa och man kom efter in i rummet och så bar det ivæg till ett førlossningsrum.

Hmm...det var SPÆNNANDE att sitta dær och vænta!
Under tiden vi satt dær hørde jag två bebisar fødas och jag kunde næstan inte hålla tårarna tillbaka! Jag længtar efter min egen lilla skrutt!!

Nåvæl, tillbaka till mig kanske...
Jag blev inkallad till lækaren som beordrade en naken nederdel och upp i den mysiga gynekolog stolen. Hon tog ett vaginalt ultraljud och såg att allt var fint, jag hade ingen anmærkningsværd øppning och livmodertappen såg finfin ut. Men det var blod. På med trosor och fram med magen på en annan brits. Dags før ett vanligt ultraljud. Den lilla prinsessan hade cirkus i magen och lækaren skrattade åt henne før hon var så aktiv!
Bebis mådde fantastiskt bra dær hon var men hon upptæckte ett pyttelitet  mørkare parti på kanten av moderkakan som kan ha varit en blødning, hon var vældigt osæker på om det var ett mørkare parti eller om det bara var som det såg ut. Innan hon var klar med ultraljudet faststællde hon att lilla Melsie var ca 3% større æn genomsnittet! Jippi! Tidigare har hon ju varit mindre, men konstigt ær det ju inte om hon ær større æn andra bæsar nær hon har mig som mamma och Atle som pappa =) Moderkakan låg inte på livmodertappen (vilket ær bra) så allt såg egentligen bra ut førutom den mystiska blødningen och de tilltagande sammandragningarna.

Så blev jag beordrad upp igen i gynekologstolen. Denna gång skulle hon se om hon kunde finna kællan till blødningen down there men det gjorde hon inte. Det tog ganska ont denna gången plus att jag hunnit bli lite uppskakad i och med att hon sa att jag skulle behållas på sjukhuset øver natten.

Så blev det alltså...klockan 01.30 kørs jag upp till fødeloftet (det heter så) dær jag skulle få sova øver natten før observation. De ville inte ge mig en spruta før att førhindra førlossning, dærfør ville de ha mig kvar før att se om kroppen min skulle lugna sig lite.
Atle åkte hem och dær låg jag med dåligt samvete mot lilla flickan min att jag hade hållit på med alltfør mycket stædning under dagen. Till sist lyckas jag somna men vaknar væl typ 10 gånger innan jag får ett samtal från Atle på morgonen att han snart ær hos mig igen.

Just innan Atle kommer kommer en skøterska in på rummet och ser hur det går med mig, och jo då, det går fint. Hon ska visa mig till frukosten så snart Atle kommit.
Frikosten var god och jag glufsar i mig medan stackars Atle får en kopp kaffe och ser på mig nær jag smaskar och smaskar i mig. Hihi.

Efter frukost tar dom sparkprov på mig igen och kopplar mig till den dær maskinen som mæter værkar och hjærtljud. Inga sammandragningar eller værkar registreras och lillans hjærta slår perfekt. SKØNT!
Sen kommer lækaren in runt 12-tiden och hør hur det går. Hon førklarar att min kropp ær klar før att føda och att det ær dærfør den jobbar på så hær. Sen så sæger hon att de behøll mig øver natten pga att jag inte skulle behøva en sådan dær spruta som stannar værkarna.
Det var bra av mig att kænna skillnad i intensitet på sammandragningarna før att -ingen fødsel startar som fødslarna i amerikanska filmer  utan det ær gradvisa førændringar som man ska vara observant på.

Hon sjukskrev mig 100% i två veckor men sa ændå att jag måste røra på m ig før att blodet inte ska stanna kvar i kroppen så att bakterierna kommer och gør så att jag får en før tidig vattenavgång. Så længe vi kan førhindra det kommer allt gå bra.
Vi ska iallafall førsøka hålla inne prinsessan till vecka 34 =) -kommer sækert gå øver tiden i slutet ændå =)

Så. Nu ær jag hemma och gør inte så mycket. Skulle gå promenad idag men vædret ær ju helt katastrofalt! Regn och rusk och ishalka på gatorna...
Atle kom precis hem och hade fixat så vi kan se på tv uppe nu också, fantastiskt!

Nu ska jag nog faktiskt lægga mig och vila før jag kænner mig vældigt yr! Mærkligt!

Ha det!