Hemma.
Nu ær jag tillbaka i Norge igen efter en helt fantastisk månad (drygt) i Sverige. Det var underbart att træffa vænner, døpa lilla smulan, bli omhændertagen av mamma och papa och hælsa på familjen.
Vi kom hem i torsdags natt och sedan dess har allt gått i etthundra. Jag har førsøkt vara så huslig jag bara har kunnat men helt ærligt, jag hinner inte med allt! Jag ær faktiskt ingen superkvinna och det ær skit tråkigt att inte ræcka till åt allt och alla! GAAAH!! Huset ær upp och ner men jag har iaf fått packat upp væskorna och tvættat lite, bytt sængklæder och stædat lite... Igår blev Atle totalt nerslagen av migrænanfallet från helvete! Han bara spydde och spydde så fort han rørde på sig och det var inte så lætt att førsøka passa upp honom och se så han levde samtidigt som jag skulle roa en liten bebis som børjar få en større vilja och personlighet, førsøka få i mig lite mat dæremellan...till sist ringde jag Atles førældrar før jag klarade inte situationen. Dom kom och så skulle jag køra Atle till akuten (inte før att det var ngt farligt men før att han inte hade något recept på migræntabletter och inte hade han några hemma heller). Han kom inte utanfør dørren så bara spyde han och spydde...tills sist ringde jag lækaren och berættade detta och det resulterade i att han kom hem till oss! FANTASTISKT!
Med ett recept i handen kørde så Atles pappa till apoteket och hæmtade den efterlængtade medicinen. En timme senare var han på benen! TACK!
Nu ska jag bøærja skriva blogg igen, men jag hinner knappt med mig sjælv så vi får væl se hur det går. Nu gråter lillan så jag får sluta nu...
Vi kom hem i torsdags natt och sedan dess har allt gått i etthundra. Jag har førsøkt vara så huslig jag bara har kunnat men helt ærligt, jag hinner inte med allt! Jag ær faktiskt ingen superkvinna och det ær skit tråkigt att inte ræcka till åt allt och alla! GAAAH!! Huset ær upp och ner men jag har iaf fått packat upp væskorna och tvættat lite, bytt sængklæder och stædat lite... Igår blev Atle totalt nerslagen av migrænanfallet från helvete! Han bara spydde och spydde så fort han rørde på sig och det var inte så lætt att førsøka passa upp honom och se så han levde samtidigt som jag skulle roa en liten bebis som børjar få en større vilja och personlighet, førsøka få i mig lite mat dæremellan...till sist ringde jag Atles førældrar før jag klarade inte situationen. Dom kom och så skulle jag køra Atle till akuten (inte før att det var ngt farligt men før att han inte hade något recept på migræntabletter och inte hade han några hemma heller). Han kom inte utanfør dørren så bara spyde han och spydde...tills sist ringde jag lækaren och berættade detta och det resulterade i att han kom hem till oss! FANTASTISKT!
Med ett recept i handen kørde så Atles pappa till apoteket och hæmtade den efterlængtade medicinen. En timme senare var han på benen! TACK!
Nu ska jag bøærja skriva blogg igen, men jag hinner knappt med mig sjælv så vi får væl se hur det går. Nu gråter lillan så jag får sluta nu...
Kommentarer
Postat av: Madde
Tack så myckeet!
Jag vet faktist inte hur jag hinner med allt, ibland får man prioritera bort saker som man inte tycker är lika roligt:P Typ som att vika in tvätten, det ligger faktist kvar i morgon:D Och sedan kan jag erkänna att jag sover och äter otroligt dåligt just nu, det "hinner" jag inte haha! tillslut kommer tröttheten komma ikapp mig men jag kör på så länge jag kan! Sedan har ju min sambo varit hemma i 8v vilket underlättat! Nu har han börjat jobba igen så nu kanske det inte händer så mycket mer:P
Trackback
