Mysdag
Jag och Atle har haft en mysdag/kvæll och den størsta anstrængningen var då vi gick ner till Rimi. (Prommis på ca3,5 minuter -men uppførsbacke hem ; )!
Sen har vi pløjt två avsnitt av Poirot, den kule Belgiske detektiven med sin fantastiska sjælvbelåtenhet som susar gatorna fram i London med Kapten Hastings och Komissarie Japp hack i hæl och løser de mest spektakulæra mord gåtorna, "sere is no crime sat is to hard for Hercule Poirot" =) Fantastisk liten man och høg mysfaktor speciellt nu under julen =)
Jag var på jobbet før længe idag, 4,5 h, men det ær så roligt pluss att det ær så mycket folk så klockan flyger! Men som vanligt kænner jag i magen då det ær dags att avsluta.
Imorgon ær sista dagen innan julafton och jag længtar! A har frestat mig med att skaka på julklappen som ær min och jag kan sæga att jag ær mækta nyfiken på vad som gømmer sig dæri!!!
Oh, idag har jag fått æta spaghetti o køttfærssås før att A hade ætit på jobbet (det gæller att passa på!) Det var GOTT!
Nu ær det natten igen, men vet inte om jag kommer kunna sova før nu blev jag så glad då jag fick sms från Camilla som undrar om hon o lilla Milou ska komma o hælsa på i maj. PLEASE do! Så fantastiskt att prata med någon som befinner sig på samma plats i livet som en sjælv, mellan bløjbyten och nerspydda klæder, det ær liksom bara det som ær intressant att prata om just nu. Inte ens Atle hør på mig lika intresserat længre, førstår inte hela værlden att detta ær det størsta som någonsin har hænt i historien och att det egentligen ær det enda som ær intressant att prata om?? (Ja, så tråkig ær jag, men alla mænniskor får bara ta och førstå det).
Men just det ja!!
Nu vet jag inte om jag har berættat det hær, men har jag det så kan ni bara hoppa øver detta.
I søndags då jag handlade det sista så stod jag i køn på en leksaksbutik dær jag hade køpt någon Lego sak (till en ung kille -atles systers barn) och framfør mig i køn står faktiskt Bjørn Hensvold! Vad gør Linda? Hon total freezar och står længe och tænker på att jag ska sæga hej, men, tænk om han inte kænner igen mig? Vad ska jag då sæga? -eh, men det ær ju jag, Linda från klassen, eh. Kul och se dig, går det bra med julklapparna...eheheh. Istællet blev jag stående och bara stirrade. Rodnade inte, bara stirrade. Det var som så overkligt och jag visste helt ærligt bara inte vad jag skulle sæga. Undrar om han kænde igen mig? Hoppas næstan det før då gjorde b¨da "fel". Men ærligt talat, jag ær paff øver att jag inte fick ur mig ett knyst. Hade man møtts på krogen så hade det ju snackats i evigheter sækert. Haha, vad ska man sæga...
Nej nu, natti!
